Alltså..
Det var as nice på ultraljudet ändå. Var jätte nervös innan men när hon sa att allt var bra så släppte det.
Sen när jag såg den lilla babyn därinne sprattla omkring blev jag typ så glad att jag nästan föll en tår 😂
Fattar mer nu att det verkligen är någonting i mig som lever och äter det jag äter.
Jag är aldrig ensam, hen finns alltid där.
Jag hoppas hen fortsätter växa och må bra, men lite småsur är ja, har ju väntat i en månad på det här och så gömmer hen skrevet så bra att det inte går att se :/
Ethem blev glad iaf över att hen mådde bra, fast han var också jätte nyfiken på vilket kön.
Men men, har ju en ny tid och då får hen fan bräsa..
Btw så är vi pepp nu på hans intervju imorgon. Hoppas med allt att det går bra och att han kan komma hit fort.
Och min praktik start har blivit flyttad till onsdag istället, men det gör ingenting för mig, en extra ledig dag bara 😉