Min förlossning

Tänkte berätta hur förlossningen gick till..


I måndags (23 okt), fick jag en timmes sovmorgon. Ethem hade stigit upp tidigt eftersom han varit ledig och tänkte överraska mig med frukost.

När jag vaknade tänkte jag tillbaka på vad jag drömt under natten. I drömmen hade "slemproppen" släppt, så jag tänkte lite på skoj att jag skulle kika efter när jag gick på toa.

När jag satt på toan såg jag att det var som en blodig flyting i trosskyddet. Jag fick panik och skrek på Ethem och visade honom. (Då var klockan 09.15 cirka).

Han var cool med det och sa typ bara - jaja, det är säkert inge farligt. Kom och ät frukost nu, sen kan du ringa förlossningen och fråga.

Jag satte mig på toan igen eftersom jag inte hunnit kissa än som jag skulle. Så efter det (eller typ samtidigt), kom det en skvätt vatten, och jag visste att det inte var kiss. Det var genomskinligt med lite vita flagor i.

Jag skrek på Ethem igen och sa att mitt vatten hade gått.

Sen tog jag på binda och gick ut till köket för att få i mig frukost. (Ethem hade ju lagat en lyx frukost åt mig och tyckte jag kunde äta lite först och sen åka in till förlossningen tillsammans).

Jag försökte äta lite men hade ingen aptit så drack nästan bara kaffet.

När jag sen ställde mig upp så forsade det ut vatten och ALLT blev blött, det var ingen tvekan om att det rörde sig om fostervatten iallafall. (Kl. cirka 09.20).

Försökte bulla upp med bindor samtidigt som jag sprang och packade det sista, plus att jag ringde förlossningen som bad mig komma in för en koll. De sa att jag kunde ta det lugnt så länge jag inte fick några värkar.

Ethem ordnade med svärmor så hon skulle ta hand om Miray medans vi var borta.

Vid 10 tiden började jag känna av mensvärk som var lite kraftigare.

Stog och väntade på altanen på ethem då jag fick den första värken, men den var ändå hanterbar. Därefter fortsatte det oregelbundet.


Det tar bara några minuter från där vi bor till förlossningen, och när vi var där utanför så hittade vi ingen parkering. Det var fullt. Fick panik eftersom värkarna började kännas mer.

Vi cirkulerade några minuter tills vi hittade en parkering! Och sen gick vi in och möttes av personal direkt som tog oss till ett rum där de skulle kontrollera att det var vatten som kommit.

Sen blev det ctg för att se att bebisen mådde bra (vilket han gjorde), och vi såg även att värkarna började bli allt mer regelbundna och de gjorde ont, fick  jobba mig igenom dom. (Vid 11 tiden).

Fick höra av personalen att jag troligtvis skulle föda denna dag ganska snart, eftersom jag var öppen 4 cm.

Så vi blev flyttade till ett annat rum, ett förlossningsrum. Där spenderade vi hela eftermiddagen med vääldigt jobbiga och intensiva värkar. Fick testa lustgas, och jag blev väldigt lullig och började skrika  på turkiska när personalen pratade med mig haha!

Sen ville jag ej ha mer lustgas, började må illa. Minns att jag spydde vid nåt tillfälle.

De bad mig gå och försöka kissa ofta men det gick inte så dom fick tömma min blåsa flera gånger.

Drack 3 koppar kaffe, men blev ej erbjuden någon mat.

Hade tänkt försöka föda med endast lustgas, men till slut gav jag upp. Värkarna blev outhärdliga och jag skrek att jag ville dö. Fick epidural (ryggmärgsbedövning) då jag var 6 cm öppen och då fick jag tillbaka energin och kunde ladda batterierna.

Vid 18.00 tiden kände jag av värkarna igen och det började kännas som att jag skulle bajsa på mig. De bad mig säga till om det kändes som om jag var tvungen att krysta.

De hade även tittat efter och jag var 10 cm öppen men det fanns en liten kant kvar.

Fick ligga på sidan med ett ben upp och då blev det Tillslut även dax att krysta. Följde sjuksköterskans order och höll emot även fast jag ville trycka, extremt jobbigt.

Speciellt när en värk just var över och huvudet var halvvägs ute och det går nästan bara inte, man vill bara trycka ut det, men istället skulle jag sitta med ett "bowlingklot" så och invänta en ny värk. Längsta tiden i mitt liv asså.

Sen när huvudet var ute släppte allt och jag kände en stor lättnad! 💆🏼

Och så hörde jag även bebis skriket och tänkte ouff, äntligen, det är över.

Men nej, då var det kroppen kvar oxå att ta i nästa värk, så det blev samma smärta igen som med huvudet. Fy faan vad jag dog ett tag, allt blev svart. Jag hörde ingenting, såg allt i slow motion.

Och sen kom lyckan då jag vaknade till av att jag fick upp han på bröstet. 

Han föddes kl. 19.10.

Han hade öppnat ögonen.

Ethem fick klippa navelsträngen, och han var alltså 50 cm lång och vägde 3550gram.

Fick prova amma honom direkt och det funkade ☺️


Jag klarade mig hyfsat bra, behövde ej sy någonting denna gång heller, fick nåt/några skrubb sår bara som försvann direkt nästan.

Men nu var det ju dax att vänta på att moderkakan skulle komma ut.. Efter 2 timmars väntande satt den fortfarande som ett berg och vid 10 på kvällen skulle jag på operation eftersom den vägrade att släppa 😔 Jag var bara så slut, ville tvätta av mig, klä på mig, gosa med bebisen och sova av utmattning, men allt fick vänta.

De satte på mig en kateter(?) (påse att kissa i)..

Nu kommer de äckligaste och svåraste timmarna i mitt liv!

De fyllde på med epidural i operations rummet tills jag inte hade någon känsel i hela underkroppen. Var förlamad och jag fick panikattacker av att jag inte kunde känna mina fötter och ben.

Hade även feber och frossa och låg och huttrade samtidigt som jag hade svårt att andas, kunde inte slappna av, ren panik. Det värsta jag vet, att inte kunna ha kontroll över mig själv.

Var ändå vaken under hela operationen tills dom fått ut moderkakan. Kände hur dom slet ut den, men ingen smärta.

När operationen var klar fick jag åka tillbaka till förlossningsrummet och där fick jag veta att känseln skulle komma tillbaka mellan 1 - 3 timmar.

Jag var så jävla rädd!

Kände ingenting. Satt och tittade på klockan och bara väntade. Tillslut började jag långsamt känna tårna och ena foten. Då hade jag väntat 1,5 timme.

Då fick vi även det klassiska fikat, smörgås, kaffe mm.

Och sen ville jag bara ut och röka, var less på allt och så jävla slut efter dagens kämpande samt en 9 månaders lång graviditet,!

Fick åka ut i rullstol och det var fan den godaste cigaretten jag nånsin rökt i mitt liv.

Därefter blev vi flyttade till BB. Klockan var typ halv 3 på natten, ethem somnade direkt men jag låg och tittade på bebisen fram till frukost.

Fick under dagen ta ut "kisspåsen", och infarterna ur handen. Fick en spruta.

Träna på amning, som gick väldigt bra. Men vi stannade där ytterligare en natt för säkerhetsskull och åkte hem på onsdagen istället vid lunch tid.


Så gick min förlossning till.


(null)


(null)


(null)


(null)


(null)


(null)


För er som undrar om vikten:
Efter vattenavgången låg min vikt på 58kg. 2 dagar efter förlossningen vägde jag 52 igen, och nu en vecka efter ligger jag på 49/50 nånting..
Vet ej om vikten kommer sjunka ytterligare, men jag har blivit väldigt benig och smal. Dock massa löshud på magen, det måste tränas bort.
(null)

Vi fick komma till BB hemvård i torsdags för en kontroll på bebisen. De kontrollerade även mig eftersom jag hade förlorat nästan 1 liter blod under förlossningen.
Det visade sig att jag behövde en infart med järn i fredags då jag även höll på att svimma hela dagen.
Efter det och under helgen har jag haft lite feber, ont som fan i ena bröstet osv. Men nu är det hyfsat bra. Har tagit mig tillbaka till verkligheten.
Orkat fräscha upp mig, städat här hemma, betalat räkningar och fixat med papper och allt som måste göras. Även varit ute och shoppat 😍 så äntligen har jag mitt efterlängtade smink haha !
Och jag har haft mycket tid med bebisen, i början stängde jag in mig i sovrummet med honom och vägrade släppa han. Men nu kan jag lämna han ensam sovandes kortare stunder.
Jag får inte fokusera bara på han, Miray behöver mig oxå.
Är glad iaf att amningen fungerar 😊

Middag som älsklingen bjöd på igår:

(null)

(null)

(null)

Jätte gott!

Väntar fortfarande på att läka ihop, är inte öm längre men blöder och får ont i höfter och magen lite så fort jag går längre stunder.
Snart ska jag dra igång med träning.

Men just nu äre bara vila hemma och bebis gos ☺️💕
(null)

Lilla Miraç, 1 vecka gammal idag^^
(Uttalas: Miratch)

Trevlig måndag kväll!

1 vecka

Idag fyller pojken 1 vecka!

Vi har varit hemma med han sedan i onsdags och det går mycket bra.
Jag hel ammar han.
Tänker skriva min förlossnings berättelse senare då jag har tid, nu fokuserar jag bara på att läka och ta hand om honom.
(null)

(null)

(null)

(null)

 

Söndag

(null)

Alltså nu måste jag bara skrika rakt ut snart!
Jag är sååå jävla sugen på fest!
Är så avundsjuk på ethem som går på personalfester titt som tätt och festar med kompisar. När ska de bli min tur??
Har redan väntat 3 dagar över på bebis, men han vill ju inte komma ut.. 😭 åååh