Älska din kropp, älska dig själv

Det finns så mycket som kan få oss att känna oss helt värdelösa, fula och som att vi inte duger.

Ser man inte ut på ett visst sätt så accepteras man inte.. Uppför man sig inte på ett visst sätt, så blir man ej sedd/respekterad.

Man kan rent av känna sig osynlig. 

Eller så går man omkring och låtsas vara någon annan bara för att försöka bli uppmärksammad, men innerst inne känner man sig bara vilse.

Det Ända man bör göra, är att vara sig själv. Man ska inte må dåligt av en dålig vana man har, gör det bara, det är du. Lägg av med komplex, det är bortkastad tid. Vi har fått ett liv för att leva det, inte för att stå framför spegeln och klaga på småsaker. Var glad ifall du har en fungerande kropp, att du kan skita utan hjälp av nån annan och att du kan se, höra, prata och röra på dig själv. 

Vissa kan inte det, och det är väldigt synd. Men de behöver inte må dåligt för det, de är starka och får ett bra liv ändå,för det finns mycket hjälp att få. 

Tänk efter lite, är de där celluliterna verkligen så stort problem? Tänk om du bara hade haft en fot och inte kunnat gå... 

Ta vara på tiden, den går så fort. Gör det du känner för. Följ dina mål. Låt ingen stoppa dig i din utveckling. 

Jag har aldrig berättat om hur jag blev mobbad som liten. 

Det började i mellanstadiet, 5:an.

Från att ha varit jätte social och livlig blev det total förändring. Plötsligt var jag blygast i klassen, fick min första panikattack och led verkligen med ångest över att behöva gå till skolan. 

Det var fruktansvärt. Och värre blev det i högstadiet.. 

Dom spottade på mig, tryckte ner mig. Blev tyst så fort jag var i närheten och bara stirrade och flinade åt mig. Och skrattade högt när jag gick.. Det viskades och pekades... Jag gick in i ett mörker. Skolkade. Hoppade av skolan. 

Jag led med socialfobi, ångest, panikångest... I vissa perioder vågade jag inte äns gå utan för dörren. Jag blev rädd för allt och alla. 

Om någon sa att jag hade skitfult hår så gick jag direkt och klippte/färgade det till något jag inte ville ha. Ville bara passa in. Men det gjorde jag ändå inte, för ingen accepterade mig ändå. 

Önskar så att jag kunde få börja om högstadiet idag, som den person jag är nu. 

Jag har övervunnit min rädsla, jag är inte rädd längre. Hade någon spottat på mig idag så hade jag spottat tillbaka. Hade någon skrattat åt mig hade jag gått fram och tagit ett ordentligt snack. 

Är nästan arg på mig själv! Varför gjorde jag inget där och då? Varför vågade jag ingenting? Varför gick jag bara tyst som en mus och grät på toan? 

ALL den mobbningen hade kunnat få ett slut om jag bara hade vågat stå på mig själv. Då hade jag förmodligen kunnat haft en riktig gymnasium utbildning idag. 

Men jag tänker inte sura över det, det är gammalt. Jag blickar bara framåt. Jag kan fortfarande göra karriär, det finns andra vägar. 

Jag är glad att jag är där jag är nu. Har man sina drömmar kvar så har man ju fortfarande något att kämpa för, något som håller en igång, något att längta till. Har man redan fått allt man vill ha, ja då blir nog resten av livet ganska långtråkigt. 

Och det här med utseende.. Mycket på internet är fake, kom ihåg det. Jämför inte. 

Alla kan vara snygga och sexiga, kroppen är bara ditt skal. 

* Den mest attraktiva personen är inte den med den "sexiga" kroppen (nödvändigtvis). 

Enligt en studie visade det sig att personer attraherades mest av ansiktet på personerna. Och utstrålningen. *

Att le är nyckeln 🔑

Det visar att du mår bra och är kärleksfull och trevlig och väldigt attraherande. Och såklart för att du ska vara glad och nöjd och må bra med dig själv, så måste du acceptera dig själv och börja älska dig själv. Då kommer din utstrålning att vara så lockande, ingen kan motstå dig. 

Släpp allt negativt, tänk bara positivt. 

Skit i vad andra säger om dig, du har ditt liv med dina drömmar, dom har sitt. 

Älska dig själv & våga visa vem du är ❤️